Att leverera ett positivt och framåtblickande månadsbrev veckan efter att ett europeiskt land blivit attackerat av sin granne känns nästan övermäktigt.
Så jag delar denna månad mina tankar kring det ofattbara. Rysslands ledarskikt uppvisar ett beteende som gör att man nästan vill att de skall vara sinnessjuka hela bunten. Jag tror att den typen av epitet på förövarna är farlig. Genom att sjukdomsstämpla dem riskerar man att leta efter förklaringsmodeller (och lösningar) som antagligen inte stämmer. Det är inte sinnessjukdom och gruppsuggestion som drivit Ryssland till denna punkt. Det är långt mer komplicerade tankemönster. Ryssland känner sig hotade.
Flera av de östeuropeiska länderna är mer lockade av den västeuropeiska världsordningen. Omställningen till en fossilfri värld hotar hela Rysslands ekonomiska funktion. Mer än 50% av rysk BNP består i fossila bränslen.
Ryssland skulle kunna söka samarbeta med Västeuropa, de skulle kunna bidra till att ställa om till fossilfria energilösningar och de skulle kunna öka den individuella friheten för gemene ryss.
Men de väljer en annan väg. Och för att kunna välja den vägen krävs något alldeles speciellt.
Det krävs ondska, våldskapital och cynism.
Det är utifrån det vi i väst skall bemöta dem. Med styrka skall vi visa ondskan var gränserna går. Med godhet och kärlek skall vi visa att vi står upp för Ukraina och alla som drabbas. Vi skall använda vår frihet för att fortsätta utveckla och stärka våra demokratiska institutioner. Vi kommer få betala ett pris för vårt motstånd. De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland kommer slå tillbaks. Priset på energi kommer öka vilket inte bara innebär att det blir dyrare att värma upp hus och arbetsplatser. Transporter blir dyrare vilket leder till att priset på varor kommer stiga. Jordbrukets kostnader kommer öka vilket gör att spannmål, kött och mejeriprodukter kommer ha ett högre pris redan innan det når logistikkedjan.
Men allt detta skall vi möta med godhet och kärlek.
Våra skarpaste hjärnor kommer se till att få fram effektivare lösningar på flera av våra utmaningar. Vi kommer ställa om och det behöver inte bli till det sämre.
Varje gång vi svär över att priset på diesel, mjölk och varmvatten går upp skall vi tänka på Ukrainarna. De gör motstånd, de kämpar, med helt andra insatser. För det goda, för individuella friheter och för samarbete mellan nationer.
EU, USA, Storbritannien och andra västliga demokratier är på intet sätt perfekta. Men det västliga sättet att styra våra samhällen är vårt sätt. Jag är övertygad om att fanns det ett bättre sätt en demokrati, fri marknad och fri rörlighet för människor så skulle sådana länder var de ledande i världen. Nu är det inte så.
Och till dess - står vi upp för Ukraina och för demokratin så som vi känner den.
.svg)
